En annorlunda måndagsmorgon

I natt vaknade jag av att jag var så otroligt varm, och det enda jag tänkte på var att jag ville bada. När det väl var morgon steg jag upp, åt ägget som Dick kokat som vanligt åt mig och hällde över det nybryggda kaffet i en termos. Jag gjorde i ordning en frukost och slängde ned badkläder, handduk, frullen, termosen och en anteckningsbok i väskan och cyklade iväg mot badet som ligger ca 10-15 minuter cykelväg från oss.

Det var en annorlunda känsla den här morgonen. I torsdags så jobbade jag och Johanna vår sista dag ihop, och tidigare har vi alltid setts, eller i alla fall hörts, på måndagar för att styra upp veckan. Och nu är det liksom ingen att höra av sig till det för. Många gånger när det sker en förändring i livet så tänker jag att det är de stora sakerna som gör att det blir tydligt, men det är ju nästan alltid tvärtom. De små sakerna. Som i det här fallet, att planera veckan ihop. Beslutet att vi inte ska jobba ihop längre har hela tiden känts ”bra” och ”rätt”, men ändå. Det finns en del av mig som tycker att det är väldigt tråkigt, för det har ju funnits så mycket som har varit väldigt roligt och väldigt bra. Och det är helt i sin ordning att jag känner såhär, jag förstår ju det. Så jag försöker vara lite extra snäll mot mig, och lyssna på vad jag behöver. Idag var det ett morgondopp.

Vi har spelat in ett poddavsnitt som du kan lyssna på om du vill om varför vi slutar att jobba ihop. Det finns flera anledningar till att vi behöver gå vidare på varsitt håll  utan Portionen under tian, och för mig sker det nu också nåt slags förändring kopplat till mitt jobb. Som jag inte riktigt kunnat värja mig för. Jag älskar det jag gör, men känner också att jag behöver fundera på hur jag ska ta nästa steg. Det är alltid lite läskigt att göra det, för ”man vet ju vad man har men inte vad man får”. Och jag gör det genom att tillåta mig en längre paus. En paus som först kommer innebära en semester, och sen föräldrarledighet (på obestämd tid). Och någonstans är det också en frihet jag vill tillåta mig, att faktiskt ta pauser emellanåt. Det är ju friheten att vara egenföretagare, att dels kunna göra mycket när energin finns, men också att sakta ner när det är något som säger att det är det rätta. Och det är vad en röst har sagt till mig nu, ganska länge egentligen.

Men nu till morgonens dopp. Jag kom fram till badplatsen och var helt själv.

Det första jag gjorde var att kasta mig i vattnet. Jag älskar normalt att bada men nu älskar jag det ännu mer. Vattnet är faktiskt det enda element jag känner mig helt fri i nu. Min gravida kropp är så jäkla nöjd i det lena, svalkande vattnet. Ingenting känns besvärligt. Egentligen hade jag velat simma långt, men jag var själv och får till och från kramp i vaderna – så jag tog inte den risken. Jag njöt av att hålla mig relativt nära stegen och simmade fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ren och skär njutning.

Sen satt jag vid vattnet och åt min frukost och planerade veckan som vanligt, fast inte alls som vanligt. En väldigt fin start dock. Sen kom en kvinna med en vän förbi och hon kastade sig i utan kläder och jag blev så avundsjuk på hennes nakendopp. När de hade gått så gjorde jag detsamma och njöt om möjligt ännu mer. Är det något jag ska göra mycket av i sommar så är det att bada, bada, bada. Och ta tillvara på de små stunderna.

Fundera på framtiden, det kan jag göra sen.