För ett halvår sedan skedde en ganska stor förändring i mitt liv, som jag har funderat lite över hur jag ska kommunicera. Dels har jag känt att jag har behövt landa i det och ta hand om mig, där exponering i sociala medier inte har känts som rätt strategi. Men så har jag också känt att det har känts lite konstigt att inte säga någonting, för det påverkar trots allt mitt liv och hur min vardag är osv. Och den har ju delat med mig av, även om jag de senaste åren delat färre privata händelser i mina kanaler. Hursomhelst, nu känner jag att jag kan och vill berätta.
Jag och Dick separerade i höstas. Och det är såklart en stor förändring för alla inblandade. Men det är också en fin separation som genomsyras av vänskap, respekt och genuin omsorg om varandra (och givetvis våra barn). Och ett väl avvägt beslut. Dock ej enkelt att ta ett sådant beslut, men rätt. Jag kommer inte prata djupare om själva separationen i sig, för det är liksom privat och jag har djup respekt för personen jag har separerat från. Men jag kanske ändå faktiskt vill säga att alla separationer är inte kaos, bråk och konflikter. Det är kanske löjligt att jaga bekräftelse i sammanhanget men som jag ändå sög åt mig när min psykolog sa ”ni har en exceptionellt fin separation”. Jag vet inte hur många separationer hon sett, men jag antar att det är en del.
Även om jag inte kommer skapa något ”content” på det här så vill kanske ändå en liten del i mig visa att det går att vara familj på så många olika sätt. Och att leva på olika sätt. Men framförallt berättar jag detta nu för att det påverkar min vardag. Hur jag har barnen (vi har delad vårdnad) och praktiska aspekter av det. Som att planera och styra matinköp när jag är ensam ibland och har barnen däremellan, och då roddar allt själv (hej matprepp!), ekonomiska aspekter (fan vad det suger att samhället är byggt för tvåsamhet) mm. Och det vill jag ändå kunna vara mer transparent kring. Rent praktiskt så bor jag kvar i lägenheten och Dick har flyttat till en väldigt nära. Och stugan? Ja den har vi kvar ihop och ska faktiskt snart åka dit tillsammans igen. Som sagt, alla separationer är inte kantade av konflikter 😉
Och hur mår jag? Tackar som frågar, nä jag skojar bara. Men jo, jag mår i grunden bra. Det är fortfarande en omställning såklart. Och jag är beredd på att det kommer vara det ett tag. Med små, små steg anpassar jag och vi oss till det här nya livet. Och det får ta sin lilla tid. Jag är i allt ödmjuk och tacksam över hur livet har vecklat ut sig. Jag och Dick blev föräldrar direkt och min magkänsla för 6 år sedan när jag fick reda på att jag var oplanerat gravid var att det här blir bra. Kanske inte alltid enkelt, men bra. Och den magkänslan är densamma idag.
Vi får se hur jag skriver om olika saker framöver men nu vet ni i alla fall!
Fint att du berättar. Väldigt bra att ni ändå är goda vänner. Önskar er alla fyra allt gott ❤️ ❤️❤️❤️och ja – mycket baseras på tvåsamhet. Fick t ex inte halva priset när jag bytte panna i huset förra året.
Lev väl! ❤️
Tack Agneta! Ja, det är galet hur man betalar fullpris även när det inte nyttjas på samma sätt, som bredband, vissa abonnemang osv. Och tack, du också!
❤️
Tack Maria! <3
Bra att du berättar att det finns separation som inte behöver kantas av uppslitande bråk. Fint att ni umgås och behåller stugan. Lycka nu till alla fyra!❤️
Tack!
❤️❤️❤️
Så fint av dig att du delar och så underbart att läsa med vilken respekt du skriver om Dick och er relation. Lycka till med allt! ❤️
Tack så mycket för fina ord, och för lyckönskningar!
Jag älskar att du alltid känns så vardagligt realistisk och jordnära i dina inlägg på sociala medier. Andra skriver saker som ”mina underbara barn” och visar bara yta, men hos dig finns en vardagsrealism som jag uppskattar såååå mycket..! (Det ÄR tufft att få iväg barnen till föris vissa morgnar, blåbär och barn är inte alltid en bra kombo etc. ) Hur som helst, tack för det du gör och att du inte förskönar en massa! ❤️💚🫐
Tack! Jag själv kan ju bli galet less på sociala medier av exakt den anledning du skriver, att det är ytligt och platt liksom. Blir glad över att du uppskattar det realistiska i det jag delar!
April april…? 🥹
Haha nog för att det är den dagen idag, men det vore verkligen ett märkligt aprilskämt tycker jag. Så, nope!
Önskar er allt gott ❤️
Tack!
Vad fint av dig att du delar, samt belyser att en separation kan göras på ett vänskapligt sätt. Jag är själv separerad och vi gick skilda vägar när barnen var 4 och 1,5 år gamla. Det är tufft till och från, det tyckte jag i alla fall. Men sen sticker jag inte under stol med att det också var skönt när man var barnfri. Det är så många som är separerade idag, så det känns inte som en stor sak. Jag och barnens pappa har god kontakt. Vi umgås inte, men har alltid stått enade när det gäller samarbete, fostran, utvecklingssamtal etc, ja allt som hör barnen till.
Håller med ovan också, att du känns så jordnära och naturlig. Visar upp hur livet på riktigt ser ut. Det kommer bli bra allt Hanna!
Tack Maria för din kommentar. Ja, visst är det så. Även ett beslut som är rätt och görs på ett bra sätt kan det var tungt emellanåt. Och, det är ju en stor livsförändring. Vad fint att höra att ni har en bra separation och att samarbetet funkar bra mellan er. Jag hade nog själv önskat att jag hade sett lite sådana separationer i min närhet. Och tack för fina ord om det jag delar, det gör mig glad. Och ja, allt blir bra! Det känner jag stor tillit till.
När du skriver det så inser jag att du dekat betydligt mindre av Dick. Sen har jag haft mycket i livet och inte riktigt hängt med på nätet så har nog mest tänkt att jag inte dett allt.
Skönt att det gått fint till, tänker att det många gånger handlar om att göra separationen i rätt rid också. Jag väntade för länge inser jag gång på gång, men det är väl en lärdom det med.
Ta hand om er 💖
Jag har också varit mycket mindre aktiv överlag. Och ja, jag tror du har så rätt i det med att göra det i rätt tid. Min psykolog sa även det, ”många separerar för sent”. Men, inte så lätt att göra den rätta timingen heller. Vi får våra lärdomar i live på olika sätt.. tack, och detsamma!
Tack för att du delar!
Fint skrivet! ❤️
Tack!
Önskar dig och er allt gott! ❤️❤️
Tack!
All lycka till till er! Låter som ni lyckas göra detta respektfullt!
Tack!
Hej! Så fint och respektfullt skrivet! Önskar dig alla lycka till i ditt nya liv. Min mamma separerade från mina systrars pappa och de har än idag en fin vänskap. När mamma träffade min pappa och fick mig så fortsatte de umgås och jag känner att jag har en extra pappa i honom. Han var liksom en del i vår familj. Många i omgivningen tyckte det var konstigt men för oss var det så naturligt att han alltid var med. Det finns faktiskt lyckliga separationer där barnen mår bra hela vägen! 💜
Tack! Och vad väldigt fint att få höra ett så fint exempel! Det gör mig varm. Och det du skriver visar ju verkligen på att det finns fina och lyckliga separationer, och att det till och med kan ge bonuseffekter! Tack för att du delade det.
Fint att du delar det du är bekväm med. Jag vill också passa på att lyfta en annan separation som utvecklats till en väldigt fin relation, min sambos föräldrar som separerade för 15 år sedan men fortfarande delar sommarstuga där de umgås i princip varje helg på sommarhalvåret, och firar ofta jul, nyår, midsommar ihop, med sina nya respektive. Oftast utan de vuxna barnen 😉 Så du har verkligen helt rätt i att en separation inte behöver innebära konflikt.
Tack för att du delar med dig av ett så fint exempel!
❤️🥰
Tack för att du delar med dig av detta! Jag står själv inför samma förändring, men velar, vacklar och har svårt att ta det slutgiltiga Beslutet. Som bostadsmarknaden ser ut och om man har småbarn tillsammans, känns det inte så görbart att separera på prov och känna sig fram. Men jag samlar på berättelser om andra som går igenom en bra separation eller som stannar kvar i relationen och lyckas förändra den, så det här var fint och inspirerande att läsa!
Tack för att du delar med dig om det svåra beslutet, jag förstår dig verkligen. Och vad fint att vår situation är givande för dig att läsa! Önskar dig och er all lycka till, oavsett vilken väg ni går!
Alltid tråkigt när gemensamma förhoppningar och planer går förlorade. Men ni har två fina barn som inte hade funnits utan era gemensamma värderingar om framtiden. Men vilken styrka av er båda att inse att alla mår bäst av att avsluta relationen som sambor för att istället vara vänner. Istället för att stanna kvar i en relation som kanske blir utan respekt för varandra och kanske bitterhet.
Så krama om dig själv och säg att du fixar detta på bästa sätt för dig själv och era fina barn 🫶🫶🫶
Tack du, ja precis så är det! Fina ord, tar med mig dem!
Vilket fint sätt att berätta på, och med bibehållen integritet för er båda på ett så varmt och respektfullt vis.
Läser din blogg med hög behållning oavsett ämne på inläggen.
Tack för det och lycka framöver!
Tack så mycket Mikaela!
Hej! Har inga sociala medier men läser vissa bloggar ibland. Att ramla in här nån gång då och njuter av det du skriver, dela gärna mer av dina tankar!
Separerade i somras efter 15 år ihop, två barn 8 och 3 år gamla. Det värsta och bästa jag någonsin gjort. Det var brutalt vidrigt först och jag blev lite chockad då jag kastat mig in i det hur dåligt jag skulle må. Men nu såhär med lite tid i bagaget är det helt rätt och jag mår sååå oerhört mycket bättre och kan leva ett liv jag faktiskt vill leva och få det bästa av två världar. Sedan är det såklart en sorg när en kärlek och något en tänkt skulle vara för evigt tar slut. Men jag och barnens andra mamma är goda vänner och äter varje vecka middag ihop och gör fortfarande det vi alltid varit bäst på; tar med barnen på utflykter ut i naturen. Så mycket bättre att göra nu då vi slipper allt vardagsgnabb! Heja er!
Hej! Tack, vad fint att du gillar det jag skriver. Och tack för att du delar med dig av din erfarenhet, kan absolut relatera till att det är som att kasta sig in i det okända. Och det ÄR läskigt och så sjukt jobbigt. Men också precis som du skriver, det ändras! Fint att ni också har en bra separation och att livet blir bättre! 🙂
Tack för att du delar med dig! <3