Tisdagkvällar är mina kvällar. Då gör jag ”vad jag vill”. Dick har en annan kväll då han gör vad han vill. Igår kom jag hem, de var mitt uppe i middagsköret. Jag pussade på alla och packade ihop alla grejer för stormköket. Jag och en kompis, som jag inte träffat på nästan ett år (vart tar tiden vägen??), skulle dra ut och laga middag på stormköket.
Ni som följt mig länge vet att jag innan barn var ute en hel del med mitt lilla stormkök och gjorde utemiddagar hit och dit. Det har jag ju gjort när jag fått barn också, men jag kan verkligen sakna hur enkelt det var att dra ut spontant förut. Ibland själv, ibland med vänner. Det finns typ inget jag uppskattar mer helt ärligt. Att få sitta ute, laga mat, prata, vara tyst. Fan vad jag älskar det. 100% livskvalitet. Det är najs med barn också men det är också sjukt skönt att inte ha med barnen. Nä, jag behöver inte förklara det mer. Ni fattar.
Hej äventyrskänslan
Hursomhelst, jag packade ihop grejerna och drog. Frihetskänslan när jag satte mig på cykeln och trampade iväg. På väg mot ett äventyr. Pirret. Det behöver verkligen inte vara stora äventyr för att jag ska få den känslan, jag är jäkligt lättflörtad äventyrsmässigt. Vi sågs på parkeringen till Härlanda Tjärn, kramades och hoppade upp på cyklarna och cyklade av oss arbetsdagen till sjön där vi skulle hänga för kvällen. Flåsandes uppför. Gött att bli svettig, då känner man livet lite.
Framme. Medan min vän hoppade i plurret började jag pilla med maten. Detta är typ meditation för mig. Sitta ute och skala av en vitlök. Hacka. Skära. Blir så lugn av det. Tankarna liksom stoppas. När jag skulle tända stormköket så kom jag på attans jag har glömt tändstickor. SÅ typiskt! Men så hör jag hur det skramlar i påsen där brännaren ligger, ha! Där ligger t o m två tändsticksaskar. Otroligt smart att ha lagt dem där (ja, jag har glömt tändstickor ett antal gånger, trots att det står i packlista i uteboken, finns en anledning att det står där haha). Gött, då blir det lagad mat idag ändå.
Vi lagade en citronig pasta med kronärtskocka, vita bönor, crème fraiche, persilja, lök. Och lite tomat på toppen. Fräsch och god! Och som ni ju vet, allt smakar bättre ute. Efteråt drog min vän upp en matlåda med blåbärssmulpaj ur väskan. Den värmde vi på stormköket och ringlade vaniljsås över. Åts med utsikt över sjön. Herregud så lyxigt!
En stunds avbrott
Augustikvällar kan vara de finaste kvällarna på typ hela året? Det är sådär lagom ljummet. Det är ljust ett bra tag. Och inbjuder till så fina avbrott i en vardag som alltmer börjat kantas av rutiner (vilket jag tycker är skönt!). Men det är ändå så najs att få de här avbrotten. Det behövs inte många timmar för att känna den där känslan av frihet och avkoppling, i alla fall inte för mig. Och varje gång jag får uppleva något sånt här känner jag mig så rik! Tänk, tänk att vi får ta del av detta. Så jäkla lyxigt.
När det började skymma packade vi ihop. Några timmars avbrott från allt annat och i kontakt med det som är. Så oerhört värdefullt. Och en fin påminnelse om att de små äventyren verkligen inte behöver vara avancerade.
Jag somnade gott sen. Och innan mina ögon slöts tänkte jag på att jag snart vill göra det här igen.
Vill du få in mer äventyr och utemat i din vardag?
Ni vet ju att jag vurmar lite extra för det här. Att vara i kontakt med naturen, oss själva och att det lyxiga inte behöver vara särskilt dyrt. Jag har sedan tidigare gjort några guider som du kan ta del av här:
- En enkel guide till utemiddag
- Instruktion i hur du sätter upp och använder ett stormkök
- En hel guidesida med massor av inspiration
- Min bok: äta ute
Den är dock tillfälligt slut, men kommer snart i lager igen.